Jag träffade och pratade med HBK-aren Micke Syd och AIK-aren Niklas Strömstedt inne på Råsunda.Vem som efter Teteh Banguras överkörning sjöng ”Oslagbara” kan man väl bara ana...Men utanför arenan såg jag också Pascal Simpson, han som hade stor del i att HBK klarade sig kvar när det såg lika beckmörkt ut 2002.Det är den typen av spelare som HBK skulle behöva i dag.Eller två eller tre Bangura.För även om Jens Gustafsson fick en mardrömsstart som ny A-lagstränare, ”det var den start som vi minst av allt behövde i vårt läge”, så är det inte borta mot AIK som HBK ska klara kontraktet.Eller som Jens själv uttryckte det efteråt:– Det var inte i dag som allsvenskan avgjordes. Det gör den efter 30 omgångar och då ska vi vara med.Just nu känns det som en gåta hur det ska gå till, men förutsättningen är i så fall betydligt mer jävlaranamma, vilja kriga, våga ta och ge smällar än i dag. För sju ynka frisparkar emot sig mot AIK på Råsunda visar bara en sak – ursäkta att vi beträder er fina gräsmatta.Sedan köper jag inte för en sekund domaren Martin Ingvarssons förklaring till Christian Järdler varför han inte fick den frispark han borde ha haft innan 0–1:– Det är frispark, men inte tillräckligt mycket frispark för då hade jag behövt blåsa 100 frisparkar i varje match.Jag trodde att det bara fanns inte frispark eller frispark.Men nu har domare Ingvarsson alltså även infört begreppet ”frispark men ändå inte”.Fegt är bara förnamnet!Själv tog jag mig, efter några Panodil och Lemsip, i alla fall upp till Råsunda.Det gjorde även Jesper Uhlen och hans fyra HBK-kompisar i Bollklubben Support som jag mötte i Solna centrum före matchen.Det är sådana supportrar som man beundrar. Och som HBK skulle behöva betydligt fler av.