Kanske var det ren tur att Pelle Olsson beslutade sig för att stanna i Gefle. Kanske var det också tur att Stuart Baxter bad om mer betänketid innan han skulle ge ett svar som klubben inte hann vänta på. Och kanske var det tur att Josep Clotet Ruiz efter alla turer, stanna i Malmö FF, flytta hem till familjen i Barcelona eller bli chefstränare, tog chansen.
För ”Pep”, som han kallas, kan bli 2010- talets Roy Hodgson för Halmstads BK. En guldklimp.
Likheterna är också många.
Båda oprövade på den här nivån som chefstränare.
Båda unga, (Roy 28 och Pep 33), hungriga, äregiriga och nyfikna.
Båda nytänkande och nyskapande inom svensk fotboll.
Båda tog/tar över ett HBK som tappat rutinerade spelare och med nöd och näppe klarade kontraktet.
Båda språkbegåvade, tecken på att vidga vyerna och våga kliva över gränserna.
Båda mycket välutbildade inom fotbollen.
Roy i den engelska skolan med push ups, långa bollar och zonförsvar.
Pep i den spanska skolan med kortpassningsspel, hålla bollen inom laget, utveckla tekniken och – spela underhållande.
Jag gillar Ruiz inställning när han i den läsvärda intervjun i senaste numret av Offside pratar långbollar och att underhålla:
– De slår den långa bollen eftersom de inte vet vad de ska göra med den. De säger: ”Vi tar inga risker”. Jag tycker att de tar den värsta risken man kan ta i fotboll – de ger bollen till det andra laget.
– Folk ska komma och titta på fotboll för att bli underhållna. Problemet är att vi som publik blir glada bara vårt favoritlag vinner. Vi pressar inte våra spelare, tränare och lag att spela bra fotboll. För mig är underhållning det enda viktiga. Viktigare än att vinna. Att vinna är inte underhållande. Du måste spela bra fotboll, det i sin tur leder till att du vinner.
Visst låter det som ljuv musik i varje fotbollsälskares öron.
Men.
Pep kommer att ganska snart bli varse om att det räcker inte att spela rolig och attraktiv fotboll om resultaten uteblir.
Inte ens på Örjans vall, där den ödsliga arenan kan bli en chockartad kontrast till Malmös folkfester när folk är trötta på bottenstrid och drömmer om guldåren igen.
Men själv tänker jag inte låta tjuren Ferdinands katalanska korkekar omedelbart växa upp till himlen för det krävs naturligtvis något mer för att förvandla ett bottengäng till ett topplag.
Typ spelare.
Det kan mycket väl bli så att många av talangerna i HBK kommer att blomma ut i Clotet Ruizs fotbollsskola precis som Hamad, Mehmeti, Pekalski, Durmaz, Molins med flera talanger gjorde det i MFF.
Men det kan också bli så att det krävs tid och tålamod att hitta rätt kreatörer och få alla bitar på plats eftersom att bygga upp ett nytt spel, ett nytt tänk gör ingen över en eftermiddag eller ens en försäsong.
För Josep Clotet Ruiz är ingen Messias eller trollkarl.
Han är trots allt ännu ett oprövat kort som chefstränare på den här nivån.
Fågel eller fisk, men knappast mitt emellan, där jag hoppas att HBK:s mod att välja bort tryggheten ska löna sig.
En sak är i alla fall säker: Fotbollstemperaturen höjdes från iskall till glödhet och snön smälte på Örjans vall i samma stund som Pep ritade på.
Nu väntar vi på nästa pusselbit i denna extreme makeover.
Frågan är vilken som kommer först. Den sportsliga organisationen eller besked i arenafrågan. I den förstnämnda frågan lär Ruiz knappast få bestämma utformningen, däremot personalen kring sig liksom spelartruppen.
Och ja Ingemar Broström! Espanyol-samarbetet bidde inget luftslott. Pep blev första kvittot på det.